Jag och Jessica har precis spelat in ett avsnitt av Tvillingpodden. Det blev inget förra veckan eftersom Jessica inte mådde bra. Hon kräks hela tiden, faktiskt till och med under tiden som vi spelade in podden. Stackarn. Vi pratade om hennes senaste ultraljud, om förlossningen och hur det känns att kräkas med muttan. Alltså krystvärkar. Det och mycket mer. Det blev en hel del skratt och catch up. Vi har inte setts så mycket senaste veckan så vi hade mycket att prata om. Hur kan man sakna två människor så mycket? Jag går sönder. Jag sitter och kollar på bilder och filmer och blir lite snyftig. Jag är extra känslig just nu, vet inte om det är PMS eller bara allmän låghet. Hon - min knäppa andra halva. Hon gör mig så himla glad när livet är tufft. Hon får mig alltid att skratta och det är så mycket värt. Jag önskar att alla hade en Jessica i sina liv. Hon är fantastisk.
