Det är konstigt det där, hur snabbt livet ändras. Jag slutar nog aldrig att förvånas över det. Från en minut till en annan kan livet verkligen bli annorlunda. Beror det på att man tar en viss väg? Väljer det ena framför det andra... Jag vet inte. Jag känner bara mer och mer att jag ska våga lita på livet. Men! Den viktigaste lärdomen jag tar med mig från min KBT är att lyssna på min inre röst. Min inre kompass. Jag VET ju vad som är rätt och fel för mig. Jag vet vad jag behöver göra för att må bra. Det är vägen dit som inte alltid är så lätt. Jag är mycket för att göra saker som känns bra kortsiktigt. Men vad är egentligen det bästa när man tänker långsiktigt? Vad kan jag göra för val som gör att det känns rätt hela vägen in i själen. Vissa val är lätta, andra svåra. När jag har svårt att lyssna på min inre röst vänder jag mig till mina vänner. Jag är evigt tacksam över deras stöd och kärlek. När vi spelade in veckans avsnitt av Tvillingpodden hade jag en bild av framtiden. Och idag är den väl inte riktigt samma... Knäppt det där som sagt hur snabbt saker och ting ändras. Nu är det som det är och blir som det blir. Vi pratar om framtiden, om ett halvår från nu. Om midsommarfirande med långt hår och kransar runt huvudet. Tänk att det är midsommar om bara ett halvår! Det är svårt att tänka när man tittar ut och ser all snö. Jag älskar att det äntligen kommit snö. Jag älskar dock inte att overallen jag köpt till Alice var aaaalldeles för stor. Hon skrattade när hon hade på sig den och sa att jag var knasig som hade köpt en sån lång overall.
