Ah! Känslan av att springa och springa och springa är så otroligt härlig. Jag älskar det! Nu sitter jag och dricker en kaffe och ska strax hoppa in i bilen och åka ner till gymmet med Jessica. Igår var jag där ensam och sprang intervaller igen. Jag får verkligen en kick av att springa. Igår stod jag ute i stora gymmet (finns ett litet tjejgym också) och där är det stora fönster ut. Solen sken, det var frostigt i luften och jag kunde koppla bort exakt allt. Jag kunde verkligen vara "här och nu" och när jag sprang rann tårarna. Livet ändå. Det är rörigt, tufft och kämpigt. När man tror att allt lugnat ner sig händer någonting nytt. Allt som händer rör ju inte alltid mig, men mina nära och kära. Och ni som läser bloggen vet att jag påverkas mycket av det. Jag såg att någon kommenterat hos bloggbevakning att jag saknar empati och därför är en dålig förälder. Jag tar inte åt mig av det, för är det något jag har så är det empati. Jag älskar de här träningskläderna. Tröjan kommer från H&M och byxorna från aimn. Jag var precis inne på deras hemsida och såg att de fått in tights för barn. Så himla gulligt! Jag skulle vilja att Alice och Philip började på någon form av gymnastik. Det får nog bli till hösten. Hon och jag. Efter träningen ska vi spela in Tvillingpodden. Årets sista inspelning det här året. I förra avsnittet sammanfattade vi året, nu lägger vi 2017 bakom oss och blickar framåt. Jag är övertygad om att 2018 är ett bra och spännande år. Vi har en hel del kul på G som jag snart kan dela med mig av.
