Det är verkligen hög tid för mig att ta tag i träningen. Jag är och har alltid varit en periodare när det kommer till träning. Tänk, fast jag vet att jag mår så mycket bättre när jag rör på mig så gör jag det inte. Det är som en sjukt hög tröskel. Märkligt det där. När jag väl är inne i träningen och endorfinerna sprutar kan jag inte förstå varför jag tog en paus. Jag har ju varit förbjuden att springa, styrketräna (annat än benen) de senaste tre månaderna. Och innan dess var det tre månader där jag inte heller fick träna. Men nu! Nu ska jag komma igång igen. Jag ska ge mig ut på en kortare joggintur på söndag tänkte jag. Det finns inga ursäkter. Jag har spåret tio meter utanför dörren, jag har inte barnen att ta hand om. Och jag börjar jobba efter lunch. En mogontur i skogen får bli starten på minst två träningspass i veckan. Jag har hört att man ska sätta upp rimliga mål, det är typiskt mig att köra fem eller sex pass i veckan... Men den här gången vore det ju nice om det blev en livsstil. Hur många gånger har jag inte tänkt den meningen? Någon som känner igen sig? Eller är alla nu som läser bloggen regelbundna besökare på gymmet eller i spåret? Mot en starkare kropp och ett starkare psyke. Jag gick ju minst en mil om dagen förra sommaren, det var härligt att få så mycket frisk luft. Även om psyket inte var starkt förra sommaren var kroppen det.
