Jessica ska springa Tjejmilen 21K den 21 april och jag velar lite om jag ska haka på eller inte. Jag tror inte att jag klarar det. En skräck skulle vara att behöva genomföra ett marathon. Usch, haha. Förut hatade jag verkligen att springa, verkligen tyckte illa om det. Men nu älskar jag det. Jag älskar känslan när man kommer in i ett bra tempo och liksom flyger fram. Och känner livet i sig och endorfinrus i hela kroppen. Känslan av "jag klarar allt". I morse sprang vi tre varv i spåret, det är 3,9 km. Vi springer alltså varken fort eller långt, men jag tror på Jessicas upplägg. Att hela tiden öka på i längd och tid. På måndag kör vi igen, då längre och förmodligen också lite, lite snabbare. Tröja från Elly Pistol, byxor H&M och skor från Vikings. Jag älskar att man snurrar ihop skorna istället för knyter. Man behöver aldrig bry sig om att titta om skosnöret gått upp. Väldigt skönt! Nu längtar jag dock till sommaren. Det är krispigt att springa i minusgrader men rätt kämpigt att hålla utkik efter is i spåret. Det tar en del av energin att studsa förbi alla isfläckar.
