Jag är ju en vän av planerad ordning. När saker inte går på rutin eller som planerat så blir jag förvirrad, borttappad och vet inte riktigt vad som händer. Ibland känns det som att spontant är min värsta fiende. Den här natten och morgonen är ett klassiskt exempel på att jag inte fungerar då. Alice vaknade som vanligt i natt runt 3-tiden. Jag knatade ner för att hämta ny blöja och ersättning. När jag kommer upp har Alice och Angelica somnat om. Det händer aldrig. Alice fick ersättning i sömnen, alla nöjda alla glada. 07:30 vaknar Alice igen men jag är för trött för att gå upp känner jag spontant och ligger kvar en stund. Alice ligger på rygg och en hand på hennes lår, och hon somnar om. Jag med. Vi vaknar 09:15. Det händer heller aldrig! Klockan är i skrivandets stund 13:40, och dagen har bara försvunnit. Trots det har vi hunnit städa nedervåningen, hängt med Alice morbror, morfar och extra mormor. Nu ska jag plocka upp en massa saker på vinden som vi inte har någon nytta av under sommaren, typ vinterkläder och så. Ordning ska det vara. / Stefan
