Igår vaknade jag av väckarklockan, vilket var första gången på tre veckor. Angelica vaknade av sig själv 06:30. Det var också första gången på tre veckor. Philip är på bättringsvägen sen sin förkylning som han dragits med i snart över en månad. Lite småsnorig och lite hostig om nätterna men annars väldigt pigg och glad. Inatt var det totala motsatsen kändes det som. Oavsett när man vaknar känns det som att man precis somnat, men 01:00 tyckte Philip att han inte skulle sova mer i sin säng. Jag gjorde tre omnattningsförsök, han somnade, jag gick in till oss och så fort mitt huvud hade nuddat kudden vaknade han igen. Angelica gjorde tre omnattningsförsök, med samma resultat, somna, huvudet nuddar kudden, vaken. Till slut fick Philip komma in till våran säng. Först ville han bara sitta upp, men när han märkte att vi låg ner, la han också sig ner. Han låg stilla och jag blundande för att somna. Då känner jag hur han rör på sig och min första tanke är; "Snälla ligg kvar jag orkar inte hålla på att du ska sätta dig upp hela tiden". Men nej, då vänder sig gullungen om, tar min högerhand med en av sina händer och somnar. Den här natten är också första gången sen jag blev pappa som jag sover bekvämt med ett barn i sängen. Tidigare nätter har jag antingen fått fötter i rygg/mage/ansikte eller sovit på helspänn för att jag inte ska ramla ur sängen.
