När vi var på Mallorca förrförra veckan lekte hela familjen en hel del i områdets pool. Alice hoppade massor från kanten, som ni fick se i förra veckans avsnitt av Papparapporten. Philip fick antingen sitta i trappan mellan mina eller Angelicas ben och plaska med vattnet eller i sin gula flytring. Alice kunde traska på botten av barnpoolen då den var 50 grunda cm. Självklart med sina armpuffar. För det är som Alice säger; ”Inga puffar inte bada”. Men näst sista dagen i poolen leker vi hela familjen med den enorma uppblåsbara sköldpaddan som vi köpte där nere. Ni vet en sån där som man alltid ville ha när man själv var liten men aldrig fick. Alice och Philip sitter båda ovanpå sköldpaddan och stormtrivs. Jag håller koll på Alice och Angelica håller koll på Philip. Alice säger att hon vill gå av och kastar sig strax därefter av åt motsatta hållet från där jag står. Det säger plums. Alice vet hur man flyter om hon koncentrerar sig, hon når botten om hon står upp och har sina armpuffar på sig men när jag försöker dra upp henne är det enda jag gör att jag skjuter sköldpaddan över henne eftersom jag står på fel sida om den. Angelica som står på andra sidan av sköldpaddan drar snabbt upp Alice när vi plötsligt hör ett andra plums. Det är Philip som faller av sköldpaddan och rakt ner i vattnet. Philip har inga armpuffar på sig, kan inte flyta även om han ens koncentrerar sig sitt bästa och nuddar inte botten om han står upp. Eller ja, han kan nudda botten om han står upp men då har han inte munnen ovanför vattenytan. Philip sjunker som en sten mot botten av poolen. Jag kastar mig i en ren reflex efter Philip och sliter upp honom ur vattnet. Han kan inte ha varit under vattnet mer än en sekund men paniken som sätter sig i min och Angelicas kropp går inte att skaka av sig. Philip hostar glatt och ser först lite chockad ut över vad som han hänt men verkar släppa händelsen ganska fort. Vi badar vidare en stund till för att, främst Alice, inte ska få ett dåligt avslut på dagens badlek för att inte vilja bada mer senare. Barnen plaskar på som om inget har hänt men jag och Angelica vill hellre inget annat än att gå upp ur poolen. Vi håller Philip under uppsikt när det är dags för hans vila en stund senare så att han inte har svalt en massa vatten som han inte har lyckats hosta upp. Det var något som vi inte ens tänkte på att det fanns en möjlighet till förrän Fredrik och Annika påpekade att det finns något som heter sekundär drunkning. Som tur är har den här historien ett lyckligt slut, men läxan är lärd. Bättre uppsikt och även Philip ska ha armpuffar. / Stefan
