I väntrummet inför ultraljudet i dag satt jag och Angelica och väntade på vår tur. Då böjer sig Angelica över stolarmstödet och säger med låg röst; "Ta inte det här på fel sätt nu, men du kanske ska börja använda din ögonkräm igen." Jag svarade; "Hur ska jag inte ta det personligt och nej ögonkrämen tog slut för två år sedan". Angelica; "aha för det syns nu att sömnbristen har tagit ut sin rätt, det ser ut som att du har punghud under ögonen". Det mina vänner, är det de vi kallar kärlek? / Stefan
