Ja, hur gick det då igår? När jag skulle ha båda barnen själv, middag och läggning. Jo, tack för att ni frågar. Läggningen var det minsta av mina bekymmer den kvällen kan jag berätta. Hur löste jag den då? Jo, eftersom Philip bara var nöjd när han var nära, nära fick han hänga i bärselen. Då kunde jag ligga på sidan, Philip bredvid mig och Alice bredvid honom. Sen tog det fyra försök att resa mig innan Alice fortsatte sova. Varje gång jag rörde mig knorrade nämligen Philip till så att Alice vaknade. Men läggningen tog 25 minuter, så ganska average här hemma. MEN! Tiden från middag till läggning var ett enda stort kaos. Grät inte båda samtidigt så började den ena gråta precis när den andra slutat. Stackars lilla Alice stod på knä nedanför soffan med uppsträckta armar medan jag tröstade Philip och mitt pappahjärta sprack. När jag försökte lösa situationen la jag ifrån mig Philip och lyfte upp Alice bredvid mig i soffan fick Philip en gråtattack. Och när till och med Babblarna fick Alice att storgråta visste jag helt ärligt inte var jag skulle ta vägen. MEN! Det gick över, när Alice hade somnat fick jag och Philip en supermysig kväll och en massa avsnitt av 30 Rock innan vi somnade bredvid varandra i soffan. Eftersom jag är en rätt dålig bloggare när det kommer till att ta bilder i situationer som jag ska skriva om och framför allt dålig Instagrammare så får ni nöja er med den här gamla bilden, som ändå symboliserar det hela. / Stefan
