I samarbete med Försäkringskassan För ett tag sedan var jag och Angelica och spelade in en film för Försäkringskassan och deras kampanj fifty-fifty. Lite längre ner i blogginlägget kan ni se filmen som vi gjorde en solig eftermiddag inne i stan. Ni kan också läsa mer här på Försäkringskassans hemsida. När jag fick veta att Angelica var gravid var det en självklarhet för mig att vara pappaledig lika länge som Angelica skulle vara mammaledig. Vi började pratade om det ganska tidigt och Angelica var inte alls inne på samma spår. Hon hade sett framför sig hur hon skulle vara hemma minst ett år och att jag skulle få ett par månader. För att det är så man gör. Jag gav mig inte. För mig kändes det viktigt med en tidig anknytning till våra barn och att bygga en trygg grund för vår relation. När jag berättade hur jag kände för Angelica förstod hon mig bättre. Vi bestämde att dela 60/40 och hon var hemma med Alice de första nio månaderna. För mig var min föräldraledighet otroligt viktigt, jag ville från början vara en lika stor del av våra barns liv som Angelica. Det var mitt bidrag till att ge Alice och Philip en trygg tillvaro där man kan gå till både mamma och pappa oavsett vad, om man var ledsen, glad eller gjort sig illa. Med två små barn går det självklart i vågor vem de kommer till när något har hänt. Alice är inne i en period där hon är väldigt mammig, men det kompenseras upp av att Philip är otroligt pappig. När jag var föräldraledig med Alice tog det ungefär tre veckor innan hon vände från att det bara var mamma som gällde till att det bara var jag som dög. Det var några kämpiga veckor hemma tillsammans utan Angelica till en början. Men när det vände var det en helt fantastisk känsla första gången hon ropade ut ”PAPPA!” i en situation där det tidigare enbart hade varit ”MAMMA!”. https://www.youtube.com/watch?v=eWnfOqx17K8 / Stefan
