De senaste två nätterna har varit helt orimliga. Philip är förkyld och rätt täppt i näsan som ni kanske vet. Det känns inatt som att natten var värre än igår. När jag strax efter fyra frågade Angelica om hon kunde ta Philip den gången han vaknade, svarade hon att hon precis varit inne hos honom och att vi ju tar honom varannan gång. Antingen så är hon smart och smålurar mig lite när jag är trött, för jag gick upp och gav honom nappen för att sen natta om honom. Eller så har vi varit uppe ungefär var 45:e minut inatt. I snitt, alltså, inte exakt på minuten, jag förde inget Excel-ark inatt. Men just nu sitter jag och äter min frukostgröt och tittar ut genom köksfönstret på en soluppgång som verkligen färgar våra hus i en helt magisk orange färg. Det kommer bli otroligt vackert att sätta sig i bilen om en stund och åka in till stan i det här ljuset. / Stefan
