Igår kväll var supermysig. Efter middagen lekte vi på golvet massor. Philip klättrade fram och tillbaka över mig och Alice busade loss. Sakta men säkert började stunden efter middag närma sig sovstund. Philip fick pyjamas och Alice kröp ner i sin sittpuff och kopplade av med ett avsnitt Daniel Tiger medan jag nattade Philip. Sen fick Alice pyjamas och vi värmde hennes mjölk tillsammans innan vi gick upp. Allt var supermysigt till stunden då Alice började dra mig i håret. Jag berättade för henne att så fick man inte göra och att det gör jätteont. En liten stund senare började hon slåss. Ni som har läst bloggen ett längre tag vet att jag och Angelica hade problem med Alices nattningar förut, med att hon just började slåss efter en stund. Så jag pussade henne god natt och sa ”sov gott, nu går pappa”. Alice började gråta och ropar ”Pappa gå inte”. Jag fortsatte och stängde dörren. Jag stod kvar ett tag utanför och tanken var att gå in igen efter några sekunder om hon inte slutade gråta. Men det gjorde hon. Slutade gråta. När jag kom ner drog jag igång babymonitorn med video. I ungefär en kvart snurrade hon runt i sängen, satt upp, låg ner, gjorde en Pippi Långstrump (dvs låg med huvudet i fotändan) innan hon somnade på sin huvudkudde kramades sin Kacka. Men de där små orden i gråten ”Pappa gå inte” har suttit i mig sen dess och de gör verkligen ont i pappahjärtat. Så när hon vaknar idag ska jag gå in och ge henne världens största kram. / Stefan
