Jag går upp vid 05:00 varje dag, eller ja, varje arbetsdag, för att åka till jobbet tidigt för att ha möjligheten att åka hem tidigt. Beroende på hur smidigt det går att avsluta mitt arbete klockan 16:00 måndag till torsdag så hinner jag med en av två bussar hem; antingen den som går 16:25 eller den som går 16:40. 15 minuter, tänker ni, vilken skillnad kan det göra? Tar jag bussen som går 16:40 känns det som att jag knappt hinner träffa mina barn innan det är dags att natta dem. Det hände i måndags och när jag låg där uppe i sängen och nattade Alice tänkte jag enbart på det. "Usch såhär får det inte vara, jag har knappt gosat eller busat med Alice eller Philip idag". Det gjorde inte saken bättre att Philip somnade på två röda och Alice inte var det minsta gossugen under nattningen. Igår kom jag hem med 16:25-bussen. Vi hann äta middag tillsammans, leka en massa, gosa, läsa böcker. Vi hade så mycket tid tillsammans att Alice tröttnade lite och tog en paus i sin sittpuff med Daniel Tiger. Jag vet att det här är mest psykologiskt hos mig, men det känns ändå som att hinna med den tidigare bussen är ett av de viktigaste målen med dagen. Sitter jag på bussen som går 16:40 har jag nästan panikkänslor över att jag kommer hem "för sent". Ett dåligt samvete, som jag dras med i några dagar efteråt att jag inte hinner leka med mina barn, eller om jag drar det till sin spets, knappt träffa mina barn. Nu är det så att jag 16:25 då är jag hemma 17:20 vilket ger nästan två timmar innan det är läggdags för Alice, och 16:40 då blir klockan 17:35 innan jag är hemma innanför dörren. Jag förstår också att, jag faktiskt har möjligheten att träffa mina barn efter jobbet, vilket inte alla har. Men det tär ändå på pappahjärtat. / Stefan
