Vad som skulle bli en liten sovmorgon för mig blev något helt annat. När jag och Angelica hade lagt oss pratade vi om när vi skulle gå upp, hon ställde väckarklockan och jag somnade. Vad jag egentligen borde ha gjort var att ställa om min väckarklocka från 04:45 till 05:45 för det var då jag behövde gå upp idag. Jag ska åka in till stan lite senare idag än beräknat för att jag har ett möte med vår bloggportal om min Youtube-kanal, Papparapporten, klockan 08. Och då kändes det fruktansvärt onödigt att vara på mitt kontor 07:00 för att behöva gå därifrån 40 minuter senare. Då fick sömnen vinna mot att flitighetens lampa skulle brinna. Men som ni kanske förstår blev inte riktigt så fallet. Väckarklockan ringde 04:45 och med ringde så menar jag RINGDE. Jag vet inte varför, men tydligen har jag ändrat om volymen. Det ringde jättehögt. Jag flög upp ur sängen. Detsamma gjorde Philip som sover i rummet bredvid. Eller ja, korrekta termen är väl sov i rummet bredvid. Alltså, istället för att nyligen har vaknat när det här publiceras, har jag varit uppe i lite över en timme och gjort en miljard olika nattningsförsök på Philip samtidigt som jag försökt duscha. Philip sover nu i vagnen på nedervåningen och jag har duschat. Ett stort steg för familjen Lagergren, ett litet steg för mänskligheten. Något jag däremot gjorde rätt, var att jag, innan Philip somnade för natten igår, plockade fram dagens outfit. Eftersom Philip sover inne i vår walk-in-closet än så länge är det inte uppskattat att plocka ihop den på morgonen. Alltid något man gjort bra. Får hänga fast vid det tills dess att första kaffen har druckits upp. / Stefan
