De sista timmarna här har varit 110km/h rakt framåt verkligen. Angelica skulle i väg på festligheter med Jessica. Jag och Alice skulle veckohandla, men innan det behövdes mat och ny blöja. När det var kirrat behövdes bilen så klart skottas fram. Nu sitter jag i mörkret i vardagsrummet, lyssnar på Alice som sover och vattnet som går genom ledningarna till elementet bakom mig. Det är helt fantastiskt med en sprallig liten familj, men de stunder då det bara är snudd på tyst; De är också magiska. / Stefan
