Och när man precis fått lite rutin på nätterna så kom det där fruktansvärda bakslaget. Det känns i efterhand som man borde förstått det när nattningarna var så pass enkla som de var igår. Fast nu tolkar jag in saker som inte finns där. Vi hann precis gå och lägga oss och huvudet fick nudda den mjuka kudden innan Philip började gny inne i sin säng. Jag gick in och trodde han hade tappat nappen men så var inte fallet. Han låg tvärs över sängen utan täcke och sov men pep. Så jag bäddade ner honom igen och han slutade pipa. Jag hinner precis somna om innan samma situation uppstår. Samma procedur igen. Sen måste Philip ha drömt en mardröm eller liknande för det där skriket har vi bara hört en gång tidigare. Det gick inte att trösta honom. Jag sprang ner och gjorde iordning lite ersättning för det fungerade den gång tidigare han varit så ledsen på natten, medan Angelica gick in och la sig bredvid honom. Jag hinner inte mer än upp för trappen så vaknar Alice av Philips gråt och det tar över en timme innan hon somnar om för att sedan vakna 30 minuter senare. Philip verkar idag som om natten inte har funnits men Alice vakenhet under natten verkar bero på att hon idag är superhängig och väldigt liten. Så det blir kombinerad VAB idag. Angelica tar förmiddagen och jag jobbar och sen är det skiftbyte vid lunch. Bilden i inlägget har egentligen ingenting med inlägget att göra bara en otroligt gullig bild på Philip från igår kväll när han busade med extra-morfar Acko. / Stefan
