Om det är något livet som småbarnspappa har lärt mig är det att allt går i vågor. I söndags hade vi en av de värsta läggningarna vi haft. I måndags var det en vanlig rutinläggning, inget speciellt att nämna där. Igår däremot. Där kom toppen och lite så jag önskar att man kan få till nattningarna när Philip blivit lite äldre. 18:00 visade Philip tecken på att han började bli trött. Vid 18:10 stod jag och vaggade honom i vagnen. Alice även hon otroligt trött redan nu. Hon satt i sin sittpuff under en filt, med ett gossedjur och myste. Efter fem minuters vaggande av Philip var han superirriterad så jag tänkte; "aja men jag chansar på att han är hungrig trots att han åt en full portion för två timmar sedan". Så sant som det var tänkt, han åt en hel flaska till och somnade på direkten. Nattningen av Alice var jättemysig. Hon ville borsta tänderna; "booschta" och efter hon fått på sig pyjamasen, dricka "möölk" (mjölk). Vid 19:00 sjönk jag ned i soffan i ett tyst och undanplockat hem. Angelica åkte iväg på middag med en av sina ungdomsvänner och jag passade på att kolla lite tv-serier som jag följer men inte hon. / Stefan
