En tanke slog mig nu på morgonen. I dag är nästa sista morgonen när dagen börjar i ett tyst och still lugn. Mina morgnar har alltid haft samma lunk för att komma i väg. Gå upp, duscha, klä på mig, äta frukost, gå till jobbet de senaste tio åren. Förutom då det varit semester, så klart. Även när jag och Angelica flyttade ihop så gick jag upp först, duschade och väckte henne innan jag klädde på mig. Det här är min lilla ritual för att starta dagen som nu helt kommer att rubbas. Men för en gångs skull så är jag sjukt peppad på att bryta en vana. Men jag är också lite tveksam och funderar på om inte jag ska gå upp när Angelica går till jobbet (vilket teoretiskt är innan Alice vaknar och det är tyst här hemma). Jag är ju en otroligt stor vanemänniska. Hur gör/gjorde ni med era morgonrutiner när ni var föräldralediga? Angelica sover tills Alice vaknar och vill gå upp, undrar om jag kommer att glida in i den rutinen också. / Stefan
