Idag kan ärligt talat ha varit den sämsta morgonen någonsin. Vi vaknade av Angelicas väckarklocka strax innan 06 och det är inte riktigt här morgonen börjar bli dålig eftersom barnen hade sovit hela natten för andra natten i rad. Men när jag ska gå upp märker jag hur jag har en enorm huvudvärk. Riktigt spänningshuvudvärk som kommer nere från nacken och axlarna. När Angelica duschat klart går jag ner och hoppar in i duschen. Duschar enormt varmt så att det ångar i hela badrummet och försöker mjuka upp axlar och nacke och tycker ändå att jag lyckas. Jag tänker inte mer på det utan kör vidare med mina morgonrutiner: börjar förbereda frukost innan barnen vaknar, tar hand om diskmaskinen m.m. Sen sätter jag mig med telefonen en stund och det skulle jag inte ha gjort för när jag reser mig upp slår huvudvärken mig som ett basebollträ i baksidan av huvudet. Jag får sån enorm huvudvärk att jag börjar kallsvettas och må illa. Jag får klä av mig och lägga mig på det kalla hallgolvet för att det inte ska kännas som att jag ska gå sönder. Lagom nu är det dags att väcka Alice och köra igång morgonen. Det är ett under att vi bara är 20 minuter sena ner till förskolan. Alice var trött, Philip var ännu tröttare och när våra kära små barn är trötta är de inte superpeppade på att vara medgörliga och göra det man borde göra. Och jag som mest vill lägga mig ner och spy och gråta samtidigt. Men det är som de säger "This too shall pass" och det gjorde det. Den friska luften och troligen den bättre hållningen av att köra barnvagnen ner till förskolan lättare lite på huvudvärken, tystnaden som sedan uppstod bidrog den med. Nu sitter jag på tjejernas kontor och jobbar och varannan tanke jag tänker är på min hållning. Jag känner att direkt när jag sjunker ihop kommer huvudvärken smygandes tillbaka. Låt oss hoppas att imorgon blir lite bättre än idag. / Stefan
