Ni kommer ihåg i går när jag skrev att lugnet hade lagt sig? Jag hann inte mer än att lägga från mig datorn och sjunka ner i soffan lite mer mot liggläge så vaknade Alice och panikgrät. Det gick verkligen inte att trösta henne. Magläge, spegel, krama, prata lugnt, jag funderade till och med på att ringa Jessica för att en mammaliknande-figur skulle komma "hem". Till slut så lyckades jag göra lite mat som gick ner med en lättnades suck innan Alice virade in sig i filten som ovan och somnade om för natten. Det finns verkligen inget värre än när hon är så otröstlig som hon var igår. Man går sönder inombords. / Stefan
