När man hämtar sitt barn på förskolan och pedagogerna säger att hon inte har sovit någon lunchvila förväntar man sig det värsta för kvällen, eller i alla fall gjorde jag det igår. Jag såg framför mig hur kvällen skulle bli ett enda långt gråtpass vid minsta motgång. Men så blev det inte. Alice var supertrött hela kvällen, somnade lite smått i bilen på väg hem från veckohandlingen, myste i sin puff stora delar av eftermiddagen. Åt middag med god aptit och när Philip hade somnat vid 18:10 la hon sig ned i soffan en bit bort från honom. Då tog jag det som en vink att nu är det dags att säga god natt. Vi borstade tänder, drog på pyjamas och värmde mjölk innan vi gick upp. Alice drack upp mjölken, vände sig med ansiktet mot väggen och somnade mitt under vändningen. Konstigt nog kickade aldrig övertröttheten in igår och det ska jag bara vara glad för. / Stefan
