I går kväll spenderade jag, Angelica och Philip en stund på barnakuten i Danderyd. Philip hade enbart sovit max 30 minuter åt gången under dagen vid tre, fyra tillfällen. Det i kombination med att den lille mannen kaskadspytt tre gånger under dagen, ej i samband med mat och hade en mage stor som en handboll. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och fick rekommendationen att skyndsamt söka upp läkarvård. På vägen in till Danderyd flög det tusen saker genom huvudet men enbart en sak som återkom. Hela tiden med Philip har vi varit betydligt lugnare med allt än med Alice. Med Alice kändes det som att allt varit panik och världens största grej, men med Philip har vi varit betydligt tryggare i oss själva som föräldrar. Åter tusen saker flög genom huvudet men enbart en sak som återkom; ”Så länge det inte är cancer”. Philip somnade i bilen, för första gången på hela dagen såg han lugn ut. Lilla, lilla Philip, spottade ut nappen och sov vidare. Inne på barnakuten fick vi snabbt hjälp och inom en timme fick vi träffa en läkare. Läkaren undersökte Philip, vars mage helt hade återgått till sin normala form. Magen var mjuk och fin och vi fick åka hem igen. Läkarens utlåtande var att eftersom Philip nyligen bajsat, så var det inte någon form av förstoppning, den uppsvällda magen var troligen luft från att ha skrikigt en hel del och spyorna kunde vara symptom från ett virus, Philip har nämligen varit snorig i några dagar. Philip sov genom hela undersökningen, resan hem och vaknade först strax efter 01:30 i natt. Han åt och jag matade. Vi båda somnade om. / Stefan
