Alice har aldrig varit något fan av att ha strumpor på sig. Inte strumpbyxor heller, men de brukar få sitta kvar pga att det är sjukt svårt att dra av dem. Men strumpor rycker på direkten. Ett litet barfotabarn helt enkelt, och det går bra när vi är hemma eller inomhus på andra ställen. Men ska vi hänga utomhus och Alice som nu går utefter väggar, möbler och om man håller hennes händer, då blir det ju inte så bra att gå i strumplästen eller barfota på grusgångar och dylikt. Problemet är bara det att Alice är livrädd för skor. Alltså gråt i mängder. Det går bra om hon får leka med skorna en stund innan man sätter på dem, men att bara visa skon och sen sätta på den på hennes fot är lika med tårar. Men hon har skor på bilden och är inte superlycklig som ni ser. För att gå med skor, det går inte. Det är som att fötterna sitter fast i betongklumpar i marken. Min fråga/-or till er är alltså: Hur reagerade era barn på skor? Är detta en fas (som allt annat) som kommer att gå över? Är det bara att "bita ihop" och att hon får vänja sig vid skor? Det spelar ingen roll om det är gummistövlar, sportskor eller sandaler, allt är hemskt och betongklumpar. / Stefan
