Jag vet inte riktigt vad det är, men när jag vaknade imorse kände jag mig rätt tom i kroppen. Nästan som att det var slut på energi, själsligt och kroppsligt. Hela den här veckan har varit en uppförsbacke, så har jag upplevt den. Dåligt med sömn. Trötta föräldrar. Trötta barn. Irriterade och arga barn pga tröttheten. Irriterade föräldrar pga irriterade och trötta barn. Mer irriterade föräldrar pga trötthet. Jag känner mig suddig, ungefär som på bilden. En oskarp version av mig själv. Ur fokus. Allt är diffust och otillräckligt. Att vilja mer men att orka ännu mindre än vanligt. I helgen finns det inget inbokad förutom att jag ska golfträna på söndag och Angelica ska på tjej/mellomiddag imorgon. Jag ska sova har jag bestämt mig för. När barnen går och lägger sig ska jag också lägga mig. Jag vet inte om saken blir bättre av det men tänker att sömn inte kan skada i alla fall. Jag vill skriva mer men hinner inte. Barnen ska hämtas på förskolan och helgen ska börja. Tiden. Det är väl den som egentligen är boven. Som alltid. Eller mina egna prioriteringar som är fel. Jag vet inte. Det är suddigt, ur fokus. / Stefan
