Från dag ett (eller kanske två) som jag gick på min föräldraledighet var Alice väldigt pappig. Det höll i sig fram till dess att jag jobbat två veckor. Då blev hon väldigt mammig. Alltså väldigt mammig, och det blir "värre" dag för dag tycker jag. Igår kväll när jag kom hem efter jobbet drog det sig till sin spets. Angelica var inne i stan och mormor hade hämtat på förskolan. När jag frågade om jag skulle gå och natta henne skakade hon på huvudet och klängde sig fast på mormor. Jag värmde mjölk och försökte ta Alice, då bara skrek hon. Jag fick godnattpussar men ingen godnattkram, för Gud förbjude, en kram kunde ju innebära att jag skulle kunna ta henne från mormor. Det slutade med att mormor fick natta henne. Behöver jag säga att det sved rätt ordentligt i pappahjärtat? Men det är samtidigt helt fantastiskt att se att Alice har en sån fin relation till sin mormor. Bilden har egentligen ingenting med texten att göra, förutom att det är en av mina absoluta favoritbilder på Alice när hon sover. Där är hon bara tio dagar gammal. / Stefan
