Det är tur att det är mina egna barn. Det ger en nämligen lite andra friheter än om det vore någon annans barn. Men ibland kan jag komma på mig själv att helt zona ut och bara sitta och titta på dem. Eller ja, titta blir kanske fel ord, eftersom utifrån ser det förmodligen ut som att jag sitter och stirrar på dem. Jag antar att jag kanske inte är ensam om det här när det kommer till ens egna barn: just att man sitter och stirrar på dem. Faktum är att det är en av de bästa stunderna i livet. När de är helt lugna och stilla, eller leker tillsammans eller var och en för sig och man bara kan sitta där och titta på dem. Njuta av stunden och livet i stort. Av lugnet i det annat ganska hektiska livet som småbarnsförälder mellan alla måsten. En sån stund hade jag här på eftermiddagen, efter att Angelica hade hämtat barnen på förskolan. Då de satt lugna en stund i soffan och vi bara njöt av det stilla lugnet som infann sig. Fantastiskt. / Stefan
