När Alice var någon månad gammal och Angelica var gravid med Philip gjorde Angelica i ordning ett dockhus till tidningen Mama som vi sedan fick behålla. Sen dess har dockhuset stått på vinden i väntan på att barnen ska bli större. Och i snart över en veckas tid har Angelica tjatat på mig om att jag borde gå upp och hämta ned det där dockhuset. Tjatet började i samband med att förskolan gjorde ett Babblarna-hus till alla barnen nere på Alices och Philips avdelning. Jag har skjutit på det hela tiden för att det ser ut som sju svåra år på vinden eftersom jag bor med en liten horder, som aldrig slänger saker utan det läggs ner i kassar som skall ställas upp på vinden. Vi har nog 58 goodie-bags där uppe. Minst. Jag skickade en liten videofilm, när jag igår till slut gick upp på vinden, till Angelica och hon tyckte att jag borde live-sända på Instagram så folk lätt kunde lokalisera mig om jag helt plötsligt försvann. "Han sågs senast bakom Loppi-påsen som står bredvid resväskan, men framför påsen med gamla vinterkläder", typ så skulle tipset om var jag senast skymtades låta. Jag kom i alla fall ner, i säkert behåll med ett dockhus och all dess inredning. Och barnen fullkomligt älskade det. Philip bröt ihop när han skulle gå och sova för att han var tvungen att sluta leka. Alices värld rasade ihop och gick under när hon skulle gå och lägga sig. Och då ska vi inte ens prata om hur det var när bägge skulle till förskolan nu på morgonen. En riktigt hit med andra ord. Det är tur att hon aldrig slutar tjata om saker hon vill, ibland. Den där Angelica Lagergren. / Stefan
