Gårdagen disponerade jag inte som jag borde ha gjort. Jag borde ha sovit middag, eller tagit en powernapp på eftermiddagen. För när det var dags att gå och lägga sig i går så var jag så trött att jag mådde illa. När huvudet snurrar av trötthet och man ska vanka av och an med en liten bebis då vill man inte vara med. Så efter två blöjbyten, 70ml ersättning, en spya och en timme gallskrikning, sa jag till Angelica, om än kanske lite otrevligt i min trötthet, "Kan du ta henne nu". Sen försökte jag motivera min kommentar med följande; Jag tog hand om henne i tisdagsmorse så du fick sova Du fick sova tidigare än mig i tisdagskväll när jag tog hand om henne på nedervåningen Du fick sova längre i morse (onsdag) när jag gick ner med henne på undervåningen. Det kändes rättfärdigat då, faktiskt ganska genomtänkt vid tillfället. Välmotiverat, tre tillfällen som jag ville byta in mot ett. Till sist så gick jag in och sov tre timmar på Alice rum och så var jag som en ny människa. Idag har jag dock dåligt samvete, Angelica var ju lika trött som mig. Hennes sömnplanering var lika dålig som min, hon fick 20min på soffan efter middagen men hon somnade inte. Idag ska jag passa på och sova en stund när Alice sover. / Stefan
