Det här med att få ihop pusslet som kallas livet är inte alltid så lätt. Det snurrar på så fort att jag ibland blir yr i huvudet, som om jag sitter i en av de där tekopparna på Gröna Lund som bara snurrar runt, runt. Under förlossningen igår var jag "här och nu, här och nu" under 12 timmars tid. Jag tittade inte till telefonen (min parkering gick ut, men jag slapp böter) och jag glömde bort tid och rum. Natt blev dag, och jag fick se solen gå upp tidigt på morgonen. Sen hade jag ingen aning om vad klockan var. Det var helt fantastiskt att få ha 12 sånna timmar. Nu är det ett tag kvar till nästa förlossning, så nu kan jag sova med mobilen på ljudlös igen. Det har varit otroligt pirrigt att inte veta när det ska starta. När det där samtalet med orden "Det är dags!" skulle komma. Som om man väntade på julafton i flera veckor. Idag ska jag jobba hemifrån och i morgon blir det ett pass som servicevärd på Danderyds sjukhus. Sen blir det fem dagars semester med barnen. Vi ska vara husvakt och kattvakt. Så härligt eftersom det ska bli sol här hemma i Stockholm. När vi är lediga ska jag bada så mycket jag bara kan. Och sova. Jag känner att det är dags för lite ledigt efter en hektisk vår. Och! Nästa vecka kör mina studier (naturkunskap för att kunna söka till sjuksköterska) igång.
