Jag håller på att skriva en dagbok över min oro och ångest. Jag inser ju ganska snabbt att den ångest och oro som jag känner, oftast kommer av "katastroftankar". Alltså inte saker som händer nu, nu. Utan saker som jag tror eller är rädd ska hända. Inte mindre jobbigt för det. Ångesten är lika jobbig och verklig och ibland känns det som att den alltid ska finnas där. Jag har noterat sen innan att jag ofta har ångest på kvällen, i soffan eller sängen. Oftast innan jag ska somna, då smyger sig de vidriga tankarna på. Men någon nytt som jag nu reflekterat över är att jag vaknar med ångest. Eller egentligen mer oro. En känsla jag kan känna igen från när jag drack alkohol. Lite "vad sa jag igår egentligen?". Fast jag inte sagt något konstigt allt. Svårt att förklara hur det känns innerst inne, men det känns viktigt att få ner på papper när jag får de här känslorna. Tänk att jag och Jessica är så olika där. Vi är enäggstvillingar, men jag är skör och ängslig. Hon är tuff och... ja, inte lika orolig som jag. Jag tänker ofta "tänk om..." och hon tänker ofta att livet är sååå spännande för man aldrig vet vad som ska hända. Önskar jag kunde ta efter henne lite där. Nu ska jag ta en dusch, vila och dricka te. Influensan har mig i ett järngrepp.
