Oj, vilken händelserik dag. Först och främst vill jag tacka för alla glada hejarop igår efter min nominering till "Årets inspiratörsmama". Jag såg att min kompis Annika lagt ut en story om att jag är nominerad. Hon skrev att jag varit öppen med skilsmässan, utan att smutskasta eller snacka skit om någon. Och jag är beredd att hålla med. Även om jag varit/är sårad och förkrossad har jag aldrig skrivit saker om barnens pappa som varit i syfte att såra. Jag är fortfarande sjuk (förkyld och ont i kroppen) men lyckades få en läkartid idag för att prata om mitt psykiska mående. Jag var på väg dit idag strax innan 11 när jag råkade köra in i en trottoarkant. Jag kan max ha kört i 40km/h, men tänkte "skit också, det där var inte bra". Men det verkade inte vara nåt konstigt med bilen, så jag satte på hög musik och svängde ut på motorvägen. Väl ute på motorvägen började bilen vingla när jag körde. Jag fick panik. Då sänkte jag musiken och hörde "dunk dunk dunk". Jag lyckades ta mig av motorvägen och ställa bilen åt sidan. Jag ringde Nicklas och var hysterisk. Vad han nu skulle göra från sitt jobb inne i stan... Han bad mig ta djupa andetag, kliva ur bilen och kolla vad som var fel. Lukten som kom från bilen var inte härlig. Det visade sig att jag fått punka. En ordentlig punka. TUR att jag svängde av från motorvägen, det hade kunnat gå illa. Jag var helt säker på att bilen skulle sprängas, men sen är ju jag en rätt dramatisk människa. Trasigt däck... Jag fick snabbt ringa en taxi som körde mig till läkaren. Jag tänkte berätta mer om läkarbesöket i morgon, men det var skönt att komma till någon som verkligen tog mig på allvar. Det var skönt att få gråta ut och berätta hur det känns där inne i den sköra, trasiga själen. TACK igen för alla era mail och kommentarer om att jag tror att jag är deprimerad. Ni är många med mig som också mår dåligt. Fint att ni vågar dela med er tycker jag. <3 Rösta gärna på mig som "Årets inspiratörsmama", klicka här. Det går att rösta en gång om dagen fram till 18 november. <3
