Jag är verkligen ingen expert när det kommer till kriser eller skilsmässor. Det har jag aldrig utgett mig för att vara. Däremot har jag valt att vara väldigt öppen med allt som hade och har med skilsmässan att göra. Hur det har känts för mig. Det i sin tur har gjort att många vänder sig till mig när de själva hamnar i kris. Flera gången i veckan får jag meddelanden från kvinnor (bara kvinnor) som blivit lämnade av sina män. Som kommit på att de träffat någon annan. Som har sagt att de tänker flytta på studs. Jag känner deras smärta. Jag känner deras sorg. Och jag vägleder efter bästa förmåga. Jag tycker att det är så otroligt fint och modigt av dessa kvinnor att höra av sig till mig. Många skriver "du har säkert inte tid att svara" men i de allra flesta fallen försöker jag svara och komma med råd och tips. Mitt främsta tips är alltid att andas. Andas. Andas. Andas. Ta en dag i taget. Ta en timme i taget. Försök att bara vara här och nu. Inte tänka på nästa sommar och hur det ska bli att vara utan sin älskade och sina barn på semestern. Inte tänka på allt jobbigt som ligger framför. Ett annat tips jag brukar ge är att söka hjälp. Jag själv kraschade ju rejält i och med skilsmässan. Jag mådde så pass dåligt att jag inte ens kunde resa mig upp från soffan. Jag fick panikångestattack efter panikångestattack och tillslut kände jag inte min kropp. Vidrigt var det. Jag får forfarande panikångest ibland, det är inte en härlig känsla. Men jag har fått hjälp och vet hur jag stoppar ångesten på bästa sätt. Ibland funkar det, och ibland funkar det inte alls. Det jag vet nu är i alla fall att jag inte dör av det. Det trodde jag då, att livet var slut. Jag vet inte var jag ville komma med det här inlägget mer än att var inte rädda för att kontakta mig. Jag finns här för er. Om jag kan göra någonting för att er kris ska kännas lättare, då är jag nöjd. <3
