Jag får ofta frågan hur jag gjorde för att inte vara så arg. Jag insåg för några år sen att jag led av PMS. Att den ilska, klåda i själen och sprakande känsla inte var nåt som alla hade. Inte i den utsträckningen i alla fall. Jag testade att äta medicinen Premalex och den räddade mig. Och jag trodde ju att den även räddade äktenskapet, men det var redan försent. Och jag skyller absolut inte skilsmässan på mig själv eller på min PMS. Det fanns många andra, större orsaker att vi gick skilda vägar. Men! Jag önskar att jag hade tagit hjälp tidigare, för min egen skull. Jag har varit öppen med att jag gått i terapi och det gjorde jag främst för att få hjälp med min ilska. Jag trodde att vi skulle prata mycket om skilsmässan, men fokus låg aldrig där. Vi grävde ner oss i barndomen och jag fick olika, rätt jobbiga hemläxor. Jag tänkte dela med mig av några råd jag fick av min terapeut. 1. Stå inte och stampa Jag är en person som älskar att älta saker. Och jag har fastnat vid det. Jag ältar och ältar och ältar. I bråk och tjafs kommer jag liksom inte därifrån. Eller nu gör jag det. För nu är jag så extremt medveten om mitt beteende. Jag fick tipset att tänka på det som en brännande platta. Där vill man liksom inte stanna. Man vill hoppa bort. Dvs, sluta älta. Det ger ingenting. 2. Tänk på konsekvenserna Det blir konsekvenser av saker man säger och gör. Långsiktiga och kortsiktiga. Jag fick börja rannsaka mig själv och börja tänka efter vad olika saker gav för konsekvenser, både långsiktiga och kortsiktiga. Till exempel kan hårda ord såra kortsiktigt, men långsiktigt bryter det ner relationen. Man kan inte säga vad som helst till andra människor, det är inte okej. Hur arg man än är. Jag som levt i en relation där jag blev slagen tycker att den mannens hårda ord var värst. Mycket värre än slagen, bitmärkena och den svarta blicken. Orden sårade och sitter fortfarande kvar som ärr i själen. 3. Stoppa det skenande tåget Det gäller att stoppa ilskan innan den går för långt. Tankar går att styra även om det inte alltid är så lätt. Men så fort jag blev medveten om det lärde jag mig att styra undan tankarna och ilskan när den kom över mig. Det fungerar inte alltid, men väldigt ofta. Sen är det inget fel med att bli arg. Det är normalt. Men mitt beteende när jag blev arg kändes inte okej. Det var som om mitt mission var att såra. Sen måste jag säga att sluta med alkohol var ett riktigt bra beslut för mig. I och för sig var ilskan inget som kom av alkohol, men den påverkade mitt mående överlag. Jag har mindre ångest nu även om den fortfarande kommer krypande ibland. Men jag vet ofta när, var och hur den kommer så därför undviker jag den typen av situationer. Till exempel kan jag lätt få ångest när barnen somnat och jag sätter mig i soffan.
