Jag förstår inte hur jag varje månad kan chockas över mitt mående. Eller min extremt svullna mage. Jag börjar faktiskt tro att det är något gynekologiskt som inte stämmer med min kropp. Att det är därför min mage är konstig... Jag har så satans ont i 2-3 dagar varje månad att det känns som jag ska gå av. Och magen blir så stor och svullen att det ser ut som jag är gravid. I 8:e månaden. Värst är smärtan. Att den blir svullen kan jag leva med, men det gör så ont. Varje månad vid ägglossning är det rent ut sagt fruktansvärt. Jag har dessutom extra nära till nästan ALLA känslor då. Ilska, tårar och oro. Jag börjar ofta fundera över livet. Om jag lever det fullt ut. Om jag följer mina drömmar. Om jag är tillräckligt bra på jobbet. En bra och härlig sambo. En fin mamma. Ja, jag tvivlar på allt en gång i månaden. Jag hatar PMS. Jag är ledsen att inte kunna bjuda på något mer peppigt och glatt här i bloggen. Just nu mår jag inte så bra och det är bara att acceptera det. Det är nog det svåraste för mig, att ta in och acceptera. Idag mår jag inte bra. Idag har jag ont. Idag har jag kort stubin. Jag har dock blivit noga med att informera Nicklas om att jag har PMS. Det underlättar otroligt mycket. Då vet han att han inte ska ta mitt tillfälliga fräsande så hårt. Han vet att jag blir glad igen om några dagar. Vi kan ha en rätt hård och skojig jargong mot varandra, men jag är inte alls mottaglig för den när jag har PMS. Det är skönt att kunna vara så öppna som vi är i en relation. Vi pratar mycket och det älskar jag!
