PMS. Jag har skrivit om det innan, men jag gillar ju att lyfta saker som är viktiga om och om igen här i bloggen. Efter att jag fick barn fick jag en PMS från helvetet på köpet. Så märkligt det där. Hur det kan bli värre efter en och två graviditeter. Men så blev det. Jag väntade rätt länge med att söka hjälp. Det var genom Bella jag insåg att man kunde äta medicin mot PMS. Jag fick hjälp på en gång när jag kontaktade en gynekolog. Jag var så nervös innan jag skulle gå dit, jag trodde inte att hon skulle lyssna på mig. Men det gjorde hon. Jag gick därifrån med ett recept på Premalex. Det finns andra namn på tabletterna också, jag tar alltid det som är billigast. För mig fungerar det väldigt bra. Förut åt jag tabletterna periodiskt, dvs när jag har ägglossning, fram till mens. Men nu den senaste tiden har jag valt att äta den hela tiden. Det fungerar bra för mig. Hur påverkas jag av min PMS? Jo, jag blir ledsen, gråtig, arg. Väldigt arg. Ilsken. Sprakig. Jag mår inte alls bra. Och jag känner inte alls igen mig själv när jag har som värst PMS. När jag levde i min förra relation tog den stryk av mitt mående. Jag var inte en rolig person att leva med när jag mådde som sämst. Jag tycker att det är jobbigast när jag är arg. Mina dippar av depp kan jag hantera. Men att ett par dagar (upp till en vecka!) i månaden behöva känna ilska kändes inte rimligt. Så medicinen har verkligen tagit udden av ilskan. Någon mer än jag som fått värre PMS efter barn?
