Det behövs inte mycket för att jag ska uppmålas som värsta superpappan här i bloggen. Så sent som för någon vecka sedan hade jag städat vårt gemensamma hem. innan det har Angelica varit ute med sina tjejkompisar på middag och andra festligheter och jag har varit hemma med barnen. För mig och Angelica är det här inga konstigheter. Men kommentarsfältet svämmar över med kommentarer som ”Angelica borde skatta sig lycklig som har en man som dig”, ”Tänk om min man kunde vara som dig” med mera. Kort sagt med hela det här blogginlägget vill jag säga; Det är inte jag som är bra, det är din man som är dålig. Jag menar inte att alla män är dåliga och det är bara jag som är bra. Men, om ni bor tillsammans, och framför allt, ni har barn tillsammans. Så bor ni tillsammans och har barn tillsammans. Ordet som kräver betoning här är just ordet tillsammans. Det är inte du, som mamma, som har barn. Barnen har oftast en pappa också. Det betyder att det, allt som oftast, finns två föräldrar. Alltså, ni är föräldrar tillsammans. Ett gemensamt ansvar för ert/era barn. Det betyder att pappan inte är ”barnvakt” när du som mamma vill gå ut och träffa dina kompisar. Precis lika lite som att du ska behöva ha dåligt samvete för att du går ut och träffar dina kompisar, eller gör något annat roligt, som du uppskattar att göra för dig. Och ni som är kompisar till denna mamma som är iväg utan sitt barn, hon är lika fantastisk som pappan som är hemma med barnet. Eller rättare sagt, han är inte alls en fantastisk man; han är en pappa. Vi måste sluta glorifiera pappan som tar sitt ansvar. De andra papporna behöver släppa sargen och komma in i matchen. Om du inte är en livsfara för dig och andra på jobbet om du är lite trött, så kan du ta varannan natt med barnen. Tro mig, det är jobbigt första veckan, sen är du van. Du tar alla blöjbyten när du är hemma. Flaskmatas barnet kan du gott göra det också när du är hemma. Varannan gång på helgerna när ni båda är hemma. Du är garanterat hemma mindre tid än du spenderar på väg till, på och från jobbet. För varje gång du är ute med dina kompisar har din partner rätt att vara iväg med sina kompisar. För guds skull var föräldraledig. Om det finns ett råd som jag skulle ge till alla nyblivna pappor där ute är det att umgås med sina barn, vara delaktig, ett team. Jag kan inte förstå hur det här inte är en självklarhet hösten 2016. Det är inte så konstigt att kvinnor enbart tjänar 87 % av en manlig lön i snitt ute i det stora samhället om familjeekonomin inte är i balans. Jag tror att förändringen måste börja hemma, tillsammans med våra barn. Vad blir det annars för värld vi lämnar tillbaka till barnen när vi lånat den klart? / Stefan
