Vi har fått en del frågor här på bloggen om hur vi tänker kring, främst, Alice och hennes skärmtid. Det finns en hel del forskning på området som lutar åt alla möjliga håll. Jag får uppfattningen om att det kommer motstridiga uppgifter från varannan rapport. Den första säger att vi inte ska begränsa, den andra säger att vi verkligen borde göra det och de tredje säger emot den andra. För mig har det här blivit lite av en samvetsfråga. Hur mycket är OK? En timme? Två timmar? Trettio minuter? Jag slutade till slut att bry mig om tiden Alice använde sin padda och valde istället att fokusera på: Vad Alice gör när hon sitter med paddan? De apparna som Alice främst använder är pussel-appar, eller andra appar där hon löser någon form av problem, ritar eller gör något annat kreativt. Alla saker som hon skulle kunna göra utan en padda och ingen skulle riktigt bry sig om att hon gör just det. Men just för att de sker på en skärm är det meningen att vi ska vara restriktiva? En annan aspekt på det hela är; Vad gör hon när hon inte sitter med paddan? Vi har fått turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att fått barn som inte är särskilt förtjusta i att sitta still längre stunder. Vilket ofta leder till att det springs runt en hel del här hemma. Alice älskar att vara ute och gå i skogen och på förskolan om dagarna är det full fart. Något som jag har mindre tolerans för är när Alice bara sitter och scrollar på Youtube och tittar på rätt meningslösa klipp när man öppna Kinderägg och andra liknande föremål. Scrollar hon däremot genom barnsånger, sjunger med och gör rörelser till, eller filmer där hon lär sig färger, former, läten och djur känns det mer OK. Alice vän Frans, tillsammans med Youtube har faktiskt lärt henne att räkna till tio på engelska (även om Alice har gjort det till en vana att hoppa över sju) och ett stort utbud av färger på engelska. Jag inser, när jag läser detta med kritiska ögon, att man kan tolka in att vi lägger över Alices utveckling på ett digitalt medie istället för att göra det själva. Det är långt från överenstämmande med verkligheten. Vi ser detta som ett komplement till vad vi kan och hinner hjälpa Alices utveckling. Men det viktigaste är faktiskt att Alice vill lära sig, hon söker aktivt upp nya saker som jag och Angelica aldrig slutar bli förvånade över. Jag och Angelica är lite olika med när nog är nog med Alices padda. Jag har en högre tröskel, men det är nog också för att jag är sådan som person. Angelica är mer fart och fläkt än jag. Har jag inget att göra spenderar jag helst den tiden i soffan med serier eller en film, medan Angelica sysselsätter sig med att träffa vänner eller göra något påhittigt. Det speglar så klart av sig i föräldrarollen också. Sen tror jag inte att vi som bloggande föräldrar inte är den bästa förebilden för en restriktiv skärmtid. Även om jag och Angelica kommer på oss själva ibland och helt lägger bort allt vad telefoner och kameror heter finns telefonen ofta till hand. Nu när ni vet hur vi resonerar kring skärmtid är jag nyfiken på hur ni tänker kring skärmtid? Är ni som jag att det är innehållet som räknas eller räknar ni minuter och timmar? / Stefan
