Philip blir snart ett år. Philip dricker mjölk- och laktosfri ersättning och har gjord det sedan han var någon månad gammal. Den går att köpa receptfri på apotek för 249kr/burken, eller så får man recept och då kostar sex burkar totalt 120kr, dvs 20kr/burk. Vi håller på och vänjer honom av med mat på natten. Eftersom han inte dricker välling, har nattmaten bestått av ersättning. Sen Philip började vägra att bli matad med burkmat och hans hand-till-mun koordination lämnar lite att önska, får han äta småbitar av samma mat som jag, Angelica och Alice äter. Men ibland blir det inte så mycket, och därför fyller vi upp med ersättning. Men det går framåt, varje vecka blir det mer och mer mat som hamnar rätt och mindre och mindre ersättning. Så för några veckor sedan när det var dags att fylla på receptet för Philips ersättning var vår ordinarie bvc-sjuksyster på semester och jag fick ta hjälp av en av hennes kollegor. Till en början gick allt smärtfritt, självklart skulle hon ordna så att vi fick ytterligare ett recept. Men i samma andetag påpekade hon att det är väldigt bra om vi inte gör det till en vana att ge Philip ersättning efter maten om han har ätit lite. ”...det är nämligen bra om han är hungrig och får lära sig att maten som serveras på en måltid är den maten man får...” Hennes råd till oss för att vänja Philip av med ersättningen, var alltså att låta honom vara hungrig. Att han får, till dess att han lärt sig, skylla sig själv för att han inte åt upp hela lunchen eller middagen. Jag blev så förstummad att jag inte visste vad jag skulle säga. Hon vill alltså att jag ska låta mitt barn gå hungrig fram till närmaste mellanmål för att han ska sluta med ersättning. Min son, som inte ens är ett år gammalt, ska få skylla sig själv för att han inte åt mer. ”Food before one, is just for fun” är alltså inget som vår BVC har som förhållningsregel. Jag vet inte hur det är med era barn, men både Philip och Alice bryter ihop när de är hungriga. Och mitt pappahjärta, och Angelicas mammahjärta, klarar inte av att tvinga dem vara utan mat, bara för att de inte åt upp allt som serverades och därför inte blev riktigt mätta. Med Alice är det lätt att få henne att äta mer vid lunchen eller vid middagsbordet, det finns alltid något på tallriken som hon gillar lite mer än resten. Då får hon massor av det tills hon blir mätt. Men med Philip är ersättningen än så länge lösningen, men då ska han hellre gå hungrig. / Stefan
