I morse är jag stod i duschen plingade det till i min mobil. Det var min bästa kompis som skrev "Är din lillasyster okej?". Min första tanke var att hon delat nåt på instagram, att hon inte mådde bra. Min andra tanke som for genom kroppen som en iskall kår var "Nej, det har varit en terrorattack". Skräcken som spred sig i kroppen. Sekunderna som kändes som minuter innan jag fick upp "Brand i Jönköping - studenter hoppade från sjunde våningen". Och rädslan att det var i hennes hus. Fy fan! Jag ringde, ringde och ringde. Och smsade. Inget svar. Jag ringde Jessica som även hon ringde. Jag lugnade mig själv och tänkte att Caroline säkert sov. Det gjorde hon. När hennes namn dök upp på mobilen och jag fick veta att hon mådde bra släppte all rädsla jag känt i kroppen. När sånt här händer slår det mig igen att livet är så skört. Det gäller att ta vara på alla stunder man får tillsammans. Och inte hålla tillbaka det man känner. Visa dina nära och kära att du älskar. Somna inte osams. Lättare sagt än gjort, men man ångrar sällan ett förlåt. Eller ett "jag älskar dig". Jag tänker på de drabbade i Jönköping, så fruktansvärt. <3
