Jag känner mig helt och hållet slut i kropp och själ. Jag jobbade typ min sista dag igår på en vecka. Jag ska jobba hemifrån några timmar i morgon, men sen blir det en veckas semester i Torekov. Jag längtar efter att känna det salta vattnet från havet. Vinden som blåser i håret. Doften av sommar i Skåne. Så härligt! Och nu finns det en pool vid pappas sommarhus också, helt perfekt för alla barnen. Jag behöver verkligen lite ledighet nu. Kroppen och själen känns tom. Det är i och för sig inte så konstigt. Jag har gått och väntat på att lilla Bonnie ska födas i en evighet. Varit på helspänn. Sovit med mobilen vid örat med högsta volymen på. Rädd att missa ett viktigt samtal från Jessica. Nu är det som att kroppen kan slappa av för första gången på flera månader. Sen smsade Jessica igår och sa att det finns en film på när hon krossar min arm och mina fingrar. Haha, så det är inte så konstigt att det känns som att kroppen är överkörd av ett tåg. Det är visserligen ingenting jämfört med det Jessica fick gå igenom. Jag är så sjukt fascinerad av kvinnokroppen. Den är minst sagt magisk! Så jävla stark! Igår hittade jag en doula-utbildning jag vill gå. Ska boka upp mig på den, ett steg närmre min dröm! Jag visste att jag älskade förlossningar, men det är först nu jag fattar att det är mitt kall i livet. Det är DET jag ska göra. Alice har fortfarande feber så vi kör en lugn dag hemma idag. Vi ska sätta upp en ny sänghimmel inne i barnens rum som jag köpt från Ellos. Sen ska vi få upp tavlor på väggarna, det har inte blivit av. Vad gör ni idag? Jobbar ni? Är ni sjuka? Friska? Lediga? Pigga? Glada? Jag är in i själen lycklig över att allt gick bra med Bonnie. <3
