Jag fick en kommentar som jag faktiskt valde att inte släppa igenom. För jag blev ledsen av den... Personen skrev "Oj, vad du gått upp i vikt. Hur kommer det sig? Minns att du var smal förra sommaren. Sambokilon eller? Menar inget illa, men tycker du var så fin då". Sen kände jag: Äh, skärp dig Angelica. Bli inte ledsen. Lyft kommentaren i bloggen istället. En kropp i kris. Okej. För det första... Jag tycker inte att man ska kommentera människors kroppar. Vare sig det är om man blivit smalare eller har gått upp i vikt. Jag är en person som pendlat i vikt genom åren och får ofta höra "Du har gått ner i vikt va?". Men sällan eller aldrig har jag fått höra "Du har gått upp nu!". Jag tycker att oavsett vad, så kan man skippa hela den där grejen med att kommentera folks kroppar. Alla kämpar med sina egna inre fighter. Och jag tror att fel typer av kommentarer kan trigga ätstörningar eller knepiga tankar hos människor. Det är bara dumt. Jag vet att jag väger mer nu än förra sommaren. Jag har kläder hängandes i garderoben som jag köpte då, som inte alls passar nu. Men vet ni vad? Jag mådde inte bra förra sommaren. Jag hade kolsyra i hela kroppen och behövde röra på mig konstant. Viktminskningen var inget tecken på en hälsosam livsstil. Det var ett tecken på en människa, en kropp och en själ i kris. Jag åt godis istället för mat. Jag rörde på mig konstant. Jag kunde inte vara stilla, då började jag tänka. Och att vara ensam med mina tankar var hemskt. I takt med att kolsyran försvann från kroppen och själen sakta med säkert börja läka, gick jag upp igen. Ni vet ju att jag inte mår bra i själen nu heller. Jag har precis börjat äta anti-depp. Men! Jag mår mycket bättre nu än förra sommaren. Jag har ingen kolsyra i kroppen. Jag känner mig starkare både psykiskt och fysiskt. Jag är kär och trygg. Vikten har ingen som helst betydelse, huvudsaken är att jag mår bra. ----- Rösta gärna på mig som ”Årets inspiratörsmama”, klicka här. Det går att rösta en gång om dagen fram till 18 november. <3
