Nu blir det bråk. Jag vet att Jessica har PMS och att hon missat att ta sin medicin, så egentligen är det ingen idé att ens diskutera saker med henne. Inte face to face, via sms eller telefon. Det går liksom inte in och fram och tas emot på ett bra sätt. Vi har startat morgonen med att bråka. På väg till bussen, på busshållsplatsen. Sen somnade jag på bussen. Och sen fortsatte bråket ner i tunnelbanan innan vi kramade varandra och sa förlåt. Nu är status... jag vet inte. Vi tycker inte lika. Vi tycker olika. Och det är så svårt att resonera med Jessica då. Hur som helst. Bråket. Eller den hetsiga diskussionen handlade om Jessica blogginlägg igår, "Glad men med viss reservation". Jag läste det igår snabbt, men det var först när jag kom hem och landade i soffan efter nattning som jag blev sur. Och fundersam. Det var även läsare som var fundersamma över hennes formuleringar. Hennes inlägg handlade om att hon är glad för min skull, att jag träffat en ny kille, men att hon är reserverad. Hon tycker att det är jobbigt att engagera sig i nya människor i mitt liv. Jag förstår henne. till viss del. Men sen tycker jag inte att det är upp till henne att "godkänna" mitt val av partner. Min högsta önskan är dock att hon och N kommer överens. Blir vänner. Drömmen hade ju varit om de tyckte om varandra. Så som jag tycker om Ibbe. Jag älskar Ibbe. Han är rolig, charmig och världens bästa pappa till Elsa. Jag begär ingenting av Jessica i det här tidiga skedet av vår relation. Allt är så himla nytt. Jag har inte ställt några som helst krav. Men min mardröm är att hennes och N:s relation ska bli som hennes och min exmans var. Det var inte härligt. Det var oskönt vissa gånger. Starten var liksom inte bra och det repade sig aldrig till 100%. Man måste inte älska sina syskons eller kompisars partners. Men eftersom jag och Jessica typ sitter ihop underlättar det ju väldigt mycket om man kommer överens och inte tycker illa om varandra. Hon. Jessica. Min tvilling och andra hälft. Jag fattar att hon menar väl. Att hon vill mitt bästa. Att hon säger och skriver som hon gör av omtanke. Men mitt liv måste få vara mitt liv. Jag måste få ta beslut efter vad mitt hjärta säger. Och ja, i mitt liv går saker fort. Det har det alltid gjort. Och när man träffar någon som är precis likadan, som N, ja då går det ännu fortare. Jag gillar det och det är tyvärr bara för Jessica att acceptera det.
