Usch vad risigt jag mår. Jag hatar att klaga, men jag är verkligen helt sänkt av denna förkylning. Jag har lämnat barnen på förskolan (senare än vanligt) och nu blir det vila, te och vatten hela dagen. Jag har fortfarande feber och hela kroppen känns tung som bly. Efter alla år jag levt (snart 34) har jag lärt känna mig kropp. Jag kände ju hur denna förkylning kom smygande. Ibland kan man ju lyckas stoppa förkylningen, jag gör det oftast genom att inte koppla av. Inte så smart egentligen. Men det är när jag kopplar av och känner lugnet som förkylningen tar ett järngrepp om kroppen. Jag är nog inte ensam om att ha åkt på en höstförkylning. Det är ju en klassiker när skolan/förkskolan drar igång igen och alla barn (och bakterier) möts igen efter sommar och sol. En bild från igår, hemma hos mamma. Jag fick en fråga på instagram hur jag vågar ha vita soffor när jag har så små barn. Och svaret är att det vågar jag inte. Det är hemma hos mamma som sofforna är krispigt vita. Jag älskar ljust och fräscht, men det funkar inte att hela tiden oroa sig över att barnen ska kladda eller spilla i soffan. Så hemma hos oss i Sollentuna är den nya soffan grå/blå. Så även den gamla, som Nicklas nu säljer på blocket. Fynd om ni frågar mig! 2500 kr för en knappt tre år gammal soffa i fint skick där nypris var 18.000 kr. Nästa gång vi köper en soffa vill jag att den ska vara rosa. Eller ljusblå. Eller turkos. Eller ja, vilken färg som helst som inte är grå. Jag tycker att det är kul med färg! Nu ska jag bädda ner mig i soffan och sova en stund. Vi hörs efter lunch!
