Jag är ovan vid att sova ensam. Jag tycker inte om det. Det var en av de största skillnaderna som verkligen märktes när jag gick igenom skilsmässan. Jag sover bättre när det är någon annan i samma rum, helst i samma säng. Jag älskar när Philip sover hos mig och jag kan ligga och lyssna på hans andetag. Det är rogivade. Samma sak när jag sover med Nicklas. Vi somnar alltid nära, nära. Jag i hans famn. Han somnar alltid först, eller i alla fall 9 av 10 gånger. Jag har fortfarande sömnproblem, så jag har svårt att somna och vaknar ofta på nätterna. Men jag sover alltid bättre när jag inte sover ensam. Jag önskar att jag inte hade problem med sömnen... Det är tufft när man känner att man vill lägga sig och sova efter att man jobbat. Då vill jag ha energi över till annat.
