Jag fick en kommentar här i bloggen som jag vill lyfta: "Många poddar har fallit offer för att jag tröttnat.. men er har jag fortsatt följa sedan Elsa och Philip låg i magarna och livets alla upp och nedgångar därefter, tack för gångerna jag råkat skratta rakt ut på gymmet och gångerna tårarna runnit tyst längs kinderna i bilen, både av det som är fint eller sorgligt men också när jag hade livets pms och var lite extra känslig så grät jag av stolthet när Jessica sprang halvmaran. Så himla fint att din låda med raketer har fyllts på och höra kärleken åter frodas hos Jessica. Tack för det ärliga och härliga sättet vi får kika in genom era fönster." Jag har PMS just nu, men jag började gråta av den här kommentaren. Så himla fin. Precis vad jag behövde höra och läsa just nu. Ni som läser bloggen och lyssnar på Tvillingodden lägger verkligen saker på minnet. Som när jag pratade om att mina raketer var slut. Att jag avfyrade alla mina raketer på en och samma gång. Att jag borde sparat några. Jag visste inte då att det skulle komma nya. Att de skulle smälla högre och med starkare färger än några andra fyrverkerier jag har haft. Jag visste inte att det kunde kännas såhär bra. Såhär rätt. En bild från förra sommaren. Sommaren som var kaos, men som ledde mig till där jag är idag. Till den jag är idag. Tänk att alla pusselbitar bara föll på plats. Jag fick veta en sån himla rolig och fantastisk sak idag. Jag måste tyvärr välja att behålla det i mitt hjärta, även om jag vill skrika det från en bergstopp. Jag älskar att jag är en person som känner mycket, även om det är jobbigt när det känns dåligt. Men tänk, om jag inte hade haft dalarna skulle jag inte haft de här topparna. Idag har jag haft jordens topp. Jag stod på toaletten på jobbet på Skincity idag och grät glädjetårar. Jag kanske får berätta för er längre fram, men eftersom det inte gäller mig kan jag inte säga nåt nu. Jag ville bara säga att jag mår bra. Så sjukt bra just idag.
