Tack för alla era peppiga och glada hejarop efter mitt senaste inlägg. Jag är så glad att jag har er. Och att många av er kan så mycket och väljer att dela med er till mig. Det betyder mycket ska ni veta. Jag fick en kommentar om att jag klagar mycket just nu. Eller att det är mycket sjukdomar här i bloggen nu. En annan skrev att jag är hypokondriker. Jag kan verkligen hålla med om att det varit lite väl mycket fokus på min utredning kring magen och dåliga värden. Men det är svårt det där, att veta exakt hur mycket eller hur lite jag ska dela med mig av här i bloggen. Livet är ju som livet är. Ibland händer det inte så mycket och ibland händer allt på en och samma gång. Ni som följt mig sen starten (2012!) vet att jag är en känslomänniska. Jag känner liksom åt alla håll. När jag var yngre försökte jag ändra på mig själv. Känna mindre. Bli kallare. Hårdade. Inte ta åt mig. Inte ha så nära till känslorna. Skratta på ett annat, tystare sätt. Inte vara så grov i munnen. Inte ha så yviga rörelser. Inte försöka vara rolig och skoja om allt och inget i tid och otid. Men en sak som är riktigt skön med att bli äldre, det är att sånt där inte spelar någon roll längre. Jag försöker inte längre vara någon annan. Jag försöker inte skratta tystare. Jag sträcker istället på mig och är stolt över den jag är. Om någon berättar för mig att hen inte kan få barn, då kommer det en tår. Om någon är otrevlig mot mig, då tar jag åt mig. Om jag är glad, ja då skrattar jag med hela magen. Jag är den jag är. Jag har accepterat att jag är en människa med mycket känslor. Och jag tänker inte ändra på mig. Jag tycker om när ni skriver och påpekar vad ni vill läsa om här i bloggen. För det är ju för er jag skriver. Så det är inte det som det här inlägget handlar om. Jag vill bara förklara att mycket av min blogg är ju här och nu. Den handlar om var jag befinner mig i livet. Och just nu går mycket tid (och tankar) åt till att fundera på vad som är fel i min kropp. Jag ska försöka varva upp med annat också såklart. Ni får gärna ställa frågor här nere i kommentarsfältet, det var länge sen jag hade en frågestund.
