Vet ni. Ibland känner jag att jag måste väga varje ord noga här i bloggen, för att inte göra någon upprörd. Jag har en blogg där jag berättar om mitt liv. Det har varit en blogg om att planera bröllop, om att gifta sig. En blogg om att bli gravid, föda barn och gå igenom första bebistiden. Jag har skrivit och delat med mig om livet som tvåbarnsmamma. Om livet och relationen, om bråk och stormar. Om skilsmässa och terapi. Jag delar med mig av lyckliga stunder, men också av ångest och tårar. Allt vill jag dela med er. Även den nya familjesituation. Ett liv där mina två barn nu bor i två olika hem. Två hem som är kärleksfulla, trygga, harmoniska och ja - helt underbara. Jag vet att alla inte tycker och tänker olika. Men vissa saker känner jag att man bara kan hålla inom sig. Man måste inte alltid skriva och kommentera vad man tänker på. Eller "så hade jag ABSOLUT inte gjort. Jag förstår inte hur du kan göra så". Det är extra känsligt för mig när det kommer till min nya familjesituation och mina barn. För det gör fortfarande ont. Jag famlar fortfarande i mörkret och försöker landa i allt det nya. Det bästa är ju att Alice och Philip har två kärleksfulla hem. Som jag skrev ovan. De har en mamma som älskar de mer än allt. De har en pappa och en bonusmamma som de är 100% trygga med. De har en mormor, två morfrar och två mostrar. Och en morbror och en bonusmormor och många fler. De har så många människor i sin närhet som de älskar. Barnen är alltid mitt fokus nummer ett. Alltid. Jag och A (Alices och Philips bonusmamma) har en fantastiskt fin relation och jag är STOLT och så GLAD över den. Jag är SÅ glad över att barnen tycker om henne. Att Alice hoppar och skuttar när de ska på simskola tillsammans. Jag anser att det är så viktigt för mina barn att ha fina och starka relationer med andra vuxna, inte bara med mig och S. Det här med simskola är självklart något som vi diskuterat. Jag tycker att det var en utmärkt idé att det blev deras grej. Då får dessutom jag och Philip chansen till vi-tid, bara han och jag. Jag och S har en fin och bra relation vi också. Det trodde jag aldrig för ett år sen. Men nu är vi där vi vill vara. Mamma och pappa till Alice och Philip. Med massa härliga och underbara människor nära och älskar våra barn villkorslöst.
