Jag känner alltid väldigt mycket. På gott och ont. När jag är glad är jag väldigt glad, när jag är ledsen är jag så så ledsen. Men jag är också en person som tar åt mig, som känner av stämningar. När det är dålig stämning på ett ställe känner jag av det på en gång. Det är som att jag är hudlös. Jag känner liksom allt. Suger åt mig. Ibland önskar jag att jag var mer som en gås. Där allt eller det mesta i alla fall rinner av mig. Eller att jag på något sätt kunde stänga av känslorna. Som de som kan ta kontakt med spöken gör. Sätter på sig en hatt eller mössa, för att inte vara mottagliga. Jag vill kunna stänga av de här extrema känselspröten. Och luktsinnet. Jag kan bli trött på den här sidan, men det är också en sida av mig som jag uppskattar. Jag älskar ju att jag känner smaker på ett sätt som inte många gör. Att jag upplever ljus, ljud och dofter på ett extremt sätt. Att saker känns på ett visst sätt när jag rör vid det. Eller att jag får gåshud över eller kroppen när någon rör vid mig. Min klänning kommer från Dry Lake, de skickade ett bud med härliga sommarkläder. Härligt med färg och svepande tyger. Nu är Annika och Åsa här. Vi har ätit middag och nu är det dags att podda. Annika ska vara med i Tvillingpodden och berätta om sin senaste förlossning som var för två veckor sen. Spännande! Avsnittet släpps på måndag.
