FRÅGA: Jag är så nyfiken på hur du och din nya träffades. Var det han som du träffade i höstas? Jag är själv separerad och har två barn, jag hittar varken tid eller energi att dejta. Sen undrar jag, kanske för privat, men kan du tänka dig att gifta dig igen? Eller känns det konstigt? Tack för en fin blogg som gett mig stöd under min separation. /Miriam SVAR: Tack för fin kommentar. <3 Ni är många som undrat hur jag och den nya mannen i mitt liv träffades. Som jag skrev förut var jag inte på jakt efter att träffa någon. Det har jag varit innan. Som i somras när jag var ute en fredag eller lördag, då letade jag efter någon att dejta. Eller som i höstas när jag skaffade Tinder och träffade en man. Det är inte den mannen jag träffar nu. Vår relation började bra men slutade rörigt. Jag klarar inte av rörigt. Allt annat i mitt liv snurrar fort, så relationen jag har behöver vara stabil, trygg och lugn. Så hur träffades jag och N? Den nya, fantastiska och underbara människan i mitt liv. Han som ger mig fjärilar i magen och en framtidstro. Jo. Jag satt en lördagseftermiddag och kollade instagram och kollade en kompis senaste bild. Jag kollade vilka som gillat den, som man gör ibland . Och fastnade för en liten svartvit bild på en man. Jag gick in på hans konto och där fanns inte alls så många bilder på honom. Inget typiskt konto med selfies. Jag såg nog bara två bilder på hans ansikte men det var nåt jag fastnade för. Jag såg att han hade två barn (tvillingar!) och att han hade pappavecka just då. Jag gillade tre av hans bilder. Lite olika, utspridda. Han gick in och gillade tre av mina bilder också. Och sen började vi skriva med varandra på instadirekt. Vi bestämde oss ganska snabbt för att prata i telefon och sen sa det bara klick. Hans raka och ärliga sida är något jag verkligen uppskattar. Men jag skulle ljuga om jag sa att vi hade en helt enkel start. Även om jag kände massor, tyckte jag att livet var för rörigt för att inleda en relation. Så jag backade snabbt. Försökte få honom att förstå att jag inte var en tjej att lägga tid och energi på nu. Men han höll sig kvar. Jag är så glad över att han gjorde det. Så glad över att jag vågade öppna upp och känna. Och faktiskt erkänna för mig själv att den kärleken jag kände var äkta. Det där med giftermål väntar jag nog lite med att svara på. Just nu tar jag en dag i taget och njuter av att vara förälskad.
